Storytelling for the Twenty-First Century

Jag håller nu på att läsa New digital storytelling: Creating Narratives with New Media av Bryan Alexander, och under läsningens gång kommer jag att lägga upp inlägg kring vad boken handlar om.

Del 1 Storytelling: A Tale of Two Generations

1. Storytelling for the Twenty-First Century

Bryan Alexander inleder med att förklara vad digitalt berättande är, dvs att berätta historier med digital teknik. Han ger också en rad exempel, så som podcasts om medeltida historia, bloggnoveller eller videoklipp om mamma-dotterrelationer. Han skriver om hur de som skapar dessa digitala historier kan vara både proffs och amatörer, och att det finns en stor mångfald i hur de ser ut. Alexander går vidare med att berätta om hur människan ständigt använt och använder ny teknik till att berätta historier, t ex grottmålningar, vinylalbum, radio, videokameror etc. 

Jag arbetar i en skola som fritidspedagog, och en del av min tjänst är som IT-pedagog. Jag har i några grupper använt mig av Storybird, en sida där man utifrån befintliga bilder, samlade i olika grupper kan skapa sin egen digitala bilderbok. Man väljer alltså en bild i en stil man gillar, och får då en grupp med bilder som hör ihop med den första. Dessa bilder kan man sen dra och släppa i sin ”bok”, och så skriver man text till. En riktigt bra sida, och ett bra exempel på digitalt historie-berättande tycker jag.

Vad är då en historia? Det finns en linjär struktur i den, en kedja av händelser som går att följa. Historier har en mening och engagerar sin publik (åtminstone om det är en bra historia...). Författaren skiljer på anekdoter och historier, de förra är korta och handlar oftast om en enskild händelse eller situation, de senare är längre, mer komplexa och har en medveten konstruktion. En historia brukar alltid innehålla någon form av problem som måste lösas, eller något mål som måste uppnås. Om allt löser sig utan motstånd finns ingen spänning och publiken tappar intresset. 

Ofta när jag ser en film eller läser en bok kan jag tycka att det är jobbigt att det ska bli så besvärligt för huvudpersonerna hela tiden. Samtidigt inser jag ju att det är ju det som gör det till en bra historia... Det hade ju inte varit spännande om det bara gick som på räls. Bara det slutar lyckligt så är jag nöjd!

Alexander går vidare och skriver om två olika skolor inom historieskapandet, den mytiska och den som skildrar vardagslivet. Joseph Campbell hävdar i sin bok The hero with a Thousand faces (1949) att han identifierat en sorts arketyp för mytiska historier. En hjälte som ställs inför en stor utmaning, möter tillsynes omöjliga hinder som han (ja, det är oftast en han...) lyckas överkomma innan han återvänder hem för att hyllas för sina framgångar. Författaren nämner George Lucas Starwars-filmer som ett exempel, och jag kan känna igen händelseförloppet från många filmer jag har sett genom åren. När det gäller historier som skildrar det vardagliga livet ligger intresset mycket i igenkänningsfaktorn. Båda skolorna tilltalar oss som mediakonsumenter. Ytterligare ett sätt att fånga intresset hos sin publik är mystik, ett mysterium får publiken att engagera sig och vilja lösa det. Författaren gör en jämförelse mellan en bra och en dålig powerpoint-presentation, en dålig vill man bara ska ta slut, medan en bra presentation håller intresset vid liv och bygger upp en förväntan inför varje ny bild. 

Nog har vi alla suttit där och genomlidit trista presentationer. Blev nyligen introducerad för ett annat presentationsverktyg, Prezi, som verkar vara ett lättare sätt att skapa mer dynamiska och intressanta presentationer. Jag håller just nu på att testa mig fram så smått i det, och det verkar lovande...

En annan del av en bra historia är att det finns en huvudperson som genomgår någon form av förändring för att kunna lösa problemet, nå målet osv. Vi som publik vill att personen ska förändras, vara övertygande, realistisk, och vi vill kunna relatera till dem på ett känslomässigt plan.

Alexander går sedan in på att skilja mellan påhittade historier (fiction) och fakta (non-fiction). Journalister skriver ”dagens sanning” och historiker försöker beskriva dåtiden så riktigt som möjligt. Även företag använder sig av historier, t ex för att marknadsföra produkter. 

Jag kommer direkt att tänka på en av våra svenska tillverkare av lösgodis som på sina påsar vid något tillfälle hade en historia som i sagoform beskrev hur det gick till när de började med godis. Jag funderade då på om det var en omskrivning av verkliga händelser, eller om det bara var ren marknadsföring.

Författaren sammanfattar sedan sitt resonemang kring vad en historia är till att för en given publik är en historia en sekvens av innehåll med ett problem som engagerar publiken med känsla och mening. Han går sedan vidare för att se hur denna definition kan hjälpa oss att förstå historier i den digitala världen. För det första kan vi jämföra ett digitalt objekt mot definitionen för att se hur det står sig. För det andra kan vi också se hur digitaliseringen kan möjliggöra nya aspekter på historie-berättande. Ett svar på andra frågan är enligt Alexander att fler människor än någonsin har tillgång till media som kan användas till historieberättande, både för produktion och konsumtion. Han nämner som exempel kampanjen inför USA:s presidentval 2008 då både Facebook, MySpace, Twitter, bloggar, Wikipedia mm var en stor del i berättandet för att skapa en positiv bild av presidentkandidaterna.